|
~ Förläggargårdar i Kind ~
Norra delen:
Tvärred, Marbäck
+ Redväg: Dalum
Tvärred
Tvärreds Stom ligger vid den gamla kyrkplatsen vid Åsunden. Bröderna Nils Persson, född 1798, och Carl Persson, född 1800, kom att bli kända handlare och vävnadförläggare här. I boken "Tvärred förr och nu" återges ett stycke ur ett sockenstämmoprotokoll från 1835, då Nils Persson blivit anklagad för "olovligen idkad handel och näring" (s. 441-442). Det var ju vid den här tiden förbjudet att bedriva handel på landsbygden. Sockenmännen har tagit NIls Persson i försvar
"at de hade sig noga bekandt det Nils Pehrsons olofliga handel endast bestått och består deruti att han i Göteborg uppköpt och hemfört årligen några Balar Ull hvilken han genom fattigt folk låtit till Vadmal förfärdiga och hvarigenom han förskaffat desse fattige en annars saknad arbetsförtjenst, så mycket mer wälgörande för dessa som Nils Pehrsson sträckt sin godhet ända dithän att han lämnadt dem i förskott på arbetslönen... (...) Sockenmännen förklarade sin tacksamhet mot Nils Pehrsson för detta patriotiska företag lettades och det högst förderfliga tiggeriet minskades...."
Nils Perssons son, Lars Gustav Nilsson blev förläggare på Tvärredslund (se nedan). Carl Persson bildade så småningom eget företag tillsammans med sin måg, Per Johan Andersson från Folksered. Per Johan köpte senare Torsbo säteri i Gällstad och startade den kända Torsbo trikåfabrik (som 1913 kom att ingå i Svergies förenade trikåfabriker, senare Eiser):
Bild avfotograferad i boken "Tvärred förr och nu"
Tvärredslund ligger vid Åsundens västra strand. Den förste förläggaren här var troligen Peter Nordlund (f. 1788). Han har varit ägare till hela gården. Senare har den delats och Lars Gustav Nilsson (f. 1831), son till förläggaren på Tvärreds Stom, blir ägare till en av gårdarna år 1859. Han bedriver omfattande förläggarverksamhet under andra halvan av 1800-talet. Följande är citerat ur Gustaf Bogers bok Västgötaknallarna (s. 84-85):
”Från början hämtades spånadsvaror och garn med hästskjutsar från Göteborg, dit avståndet var cirka 10 mil. Sedan Borås fått järnväg 1863 underlättades transporterna, och när man i Ulricehamn 1874 sett de första tågen rulla fram, kunde godset till Tvärredslund hämtas där. Från stationsbyggnaden till förläggargårdens brygga gick det ångbåt, och nere vid båtens tilläggsplats byggdes den godsbod, där folk från hela den omgivande bygden hämtade sina garnpackar. Många kom till fots och bar sina bördor långa vägar. Andra lastade på kärror eller vagnar, och vintertid gick transporterna på Åsundens is.
Bland garnleverantörerna finner man bl.a. Ferd. Körner, Aug. Werner & Comp. H. Kaufman, Carl Meyer, Eugen Jacobi och Alex Barclay & Comp. De gamla fakturorna vittnar om, att det kunde vara fråga om ”utländska half- och helyllegarner”, oblekta, blekta eller färgade bomullsgarner, kamgarn, tryckgarner, oblekta och kulörta victoriagarner m.m. Innan garnbuntarna lämnades ut, skulle vävens mönster och färger bestämmas. Mönstren komponerades på förläggargården med hjälp av en mönsterlåda med olikfärgade träklossar, som kunde flyttas och vändas, tills man fick fram önskade mönster och färgkombinationer.”
Marbäck
(nuvarande Prästgården)
På Backgården började Axel Bergengrens textila bana. Han växte upp hos sin moster på Källebacka säteri, men 1856 hade hans mor köpt Backgården och mor och son bosatte sig där. Som 18-åring startade han en egen verksamhet som förläggare med att låta tillverka gardinväv av fint engelskt bomullsgarn - en ny artikel inom ortens hemvävnad. Redan på 1860-talet avvecklade han och började i stället med agenturverksamhet för firmor i Göteborg och Jönköping och för förläggare som August Claesson i Uddebo och Anders Jönsson i Bredgården. Han visade sig vara en skicklig försäljare. Han lämnade Backgården 1870 då han gifte sig med Ida Bernhardina, dotter till Anders Jönsson, Bredgården, Holsljunga.
Axel Bergengren kom ju så småningom att bli ledare för Borås Wäfveri, då han och Ida 1888 köpte Anders och Alfred Jönssons delar i företaget. Senare, 1896, kom sonen Axel Bergengren junior att ta över. Företaget växte till ett av Sveriges största textilföretag. Familjemedlemmar i släkten Jönsson / Bergengren skötte ledningen av företaget ända till 1956.
Förläggargårdar med tillverkning av kläder.
Under första delen av 1900-talet var förläggarepoken egentligen förbi; tyger vävdes effektivare av maskiner i stora fabriker. Men förläggarsystemet levde kvar på andra sätt i bygden. Stickmaskiner och symaskiner ersatte vävarna och i hemmen tillverkades istället klädesplagg. I Marbäck fanns flera sådana förläggare under 1900-talet: Johan Sandbom i Bäckagården, Per Stenberg i Stora Stensered och Johannes Strömbom i Pedersbo....
Förläggargårdar i Redväg
Pettersson i Dalum (Samsingsgården)
I boken Minnesbilder från 1800-talets Redväg av Haldor Andersson berättas om en förläggarbonde i Dalum kallad Pettersson i Dalum. Han hette Anders Pettersson och var född 1814 på Vedåsla Korsgården men blev efter giftermålet ägare till Dalum Samsingsgården:
”Anders Pettersson var en begåvad man på olika områden. Hans energiska strävan att vilja framåt och förmera det han ägde var påtaglig och tog sig uttryck på många sätt och gav också resultat. Rätt tidigt började han med förläggarverksamhet av tyger, synnerligast vadmal. Han skaffade fram ull och lämnade ut för spinning, och lät väva vadmal av garnet. Det var många som därigenom fick arbete och tjänade en slant. Tygerna samlades hos förläggaren och denne förde dem vidare till avnämingsorten, där de såldes. (…) Verksamheten växte ut allt mer och mer och företagarens förmögenhet ökade jämsides därmed. I socken blev han också allt mer inflytelserik och tongivande och en slags stöttepelare.”
Genom att kunna låna ut pengar till bönder som hade svårt att få ekonomin att gå ihop under de svåra 1850-och 60-talen kunde han så småningom köpa gårdarna från de hårt skuldsatta. Hela byn blev på så sätt småningom en brukningsdel.När husbehovsbränningen 1855 blev förbjuden var det många storgodsägare som slog sig på brännvinsbränning i större skala, så även Pettersson i Dalum.
Haldor Andersson berättar vidare:
”Hur än förmögenheten och anseendet växte så förblev ändå Pettersson i Dalum den enkle bonde han alltid varit, som klädde sig i vadmal, som bönder i allmänhet och talade på allmogevis. Han tålde inget fjäsk och översitteri. (…) En rik flora av anekdoter, kanske i en del fall uppdiktade, som belyser hans sätt att uppträda i olika situationer och sammanhang växte fram. Många av dessa historier lever kvar än idag. (…)
Vid ett besök i Göteborg hände sig en gång att Pettersson, simpelt klädd som han var, steg in i en konsthandel och gick omkring och besåg vad som var utställt. Han intresserade sig särskilt för en utsökt och dyrbar spegel och sporde efter priset på densamma. Ett biträde som hela tiden följt honom med vakande ögon, svarade då i spydig ton: - Det torde nog göra er detsamma gubbe lille, vad den kostar, för den är troligen för dyr för er. Det var på den tiden, då det gick även för affärsmän att vara sturska. P., som var utrustad med en bastant käpp i handen, ilsknade till, höjde käppen och gav spegeln ett kraftigt slag så att den gick i bitar, vände sig till det förskräckta biträdet och sa i bister ton: - Nu kanske det går an å få vajta va han kôstar?”
Källor:
Andersson, Haldor (1976). Minnesbilder från 1800-talets Redväg I.Ulricehamns tidnings AB.
Boger Gustaf, (1963). Västgötaknallarna i historia och folkminnen. Ulricehamn: Martin Ekeskogs bokhandel.
Boger, Gustaf & Larsson, Rune (1985). Knalleliv. Borås: Borås tidnings förlag.
Mannerfelt, Otto (1920). Borås Wäfveri Aktiebolag 1870 – 1920. Minnesskrift.
Marbäck: Bygden vid Åsunden
Ros, Anders (2010). Textilindustrins flaggskepp hade det tufft i starten… Borås Tidning, 2 januari 2010
Tvärred förr och nu. (1988), Tvärred: Hembygdsföreningen.
_____________________________________________________________________________________
sidansvarig: Carin Nyhage, e-post: carin@lerbacksbyn.se
|
|
Andra förläggargårdar:
Södra Kind:
Lerbäcksbyn
Ö. Frölunda, Holsljunga, Mårdaklev, Kalv
Östra Kind:
Tranemo, Uddebo, Månstad
Västra Kind:
Länghem, Roasjö, Ljushult
Norra Kind:
Tvärred, Marbäck
+ Redväg: Dalum
Mark
~ ~ ~
Fel?
Ser du något som är fel? Eller har du något att berätta i anknytning till denna sida? Har du bilder?
Jag är tacksam för all möjlig information. Skriv till:
carin@lerbacksbyn.se
|
Om Borås Wäfveri i wikipedia
(Borås Wäfveri AB grundades inte av Anders Jönsson 1870, han kom in som delägare 1876 och blev ensam ägare några år senare.)
|
