|
Förläggargårdar i Kind
Västra delen:
Länghem, Roasjö, Ljushult
och lite om textila verksamheter i Svenljunga, Ullasjö och Sexdrega
|
Dessa sidor handlar främst om förläggargårdar, men förutsättningen för att förläggargårdarna kunde etableras i så stort antal och drivas under så lång tid var förstås att det fanns en organisation runt omkring dem som fungerade väl: närhet till produktion av ull, närhet till importhamnar för färdigspunnet garn, duktiga väverskor som arbetade till de priser förläggarna bestämde, färgerier och tryckerier för bearbetning av garner och tyger och, inte minst, ett välutbyggt distributionsnät: gårdfarihandlarna, från vår bygd kanske mer kända som "knallarna".
Från att ha varit allmän i hela Sjuhäradsbygden koncentrerades gårdfarihandeln under 1800-talet till Kinds och Ås härader och i Kind framförallt till de nordvästra socknarna: Redslared, Roasjö, Svenljunga, Ullasjö, Sexdrega, Länghem, Ljushult, Hillared, Dannike och Tvärred.
Och från tidigare försäljning av en variation av produkter kom resehandlarna under 1800-talet framförallt att sälja just bygdens specialprodukt: textilier av olika slag. |
 |
En del resehandlare reste hela sitt arbetsliv - om de inte gick i konkurs. En del övergick till egen förläggarverksamhet, andra ägnade sig åt hemmahandel. Hemmahandlarna var ett slags grossister som köpte varor från många olika håll, både från förläggarna och från stadshandlarna och kanske även smuggelgods. Varorna såldes sedan vidare till de resande gårdfarihandlarna som på så vis fick tag på många olika produkter hos en enda leverantör.
Länghem
Stora Svenstorp (ca 1842 - 1860-talet)
Anders Olsson (f. 1808 i Svenljunga, son till resehandlaren Olof Solheno) började som handelsdräng i Ulricehamn. Han lyckades väl och kunde gifta sig med Lovisa, dotter till den förmögne Anders Redin i Ebbarp Västergård, Svenljunga. Av Redin fick brudparet säteriet Stora Svenstorp i Länghem. Här idkade Anders Olsson omfattande affärsverksamhet framförallt med tillverkning av bomullstyger, men startade också ett kattuntryckeri och ett färgeri. Han lär ha varit en av Rydahls största kunder på bomullsgarn.
Anders Olsson organiserade själv sitt distibutionssystem genom att knyta gårdfarihandlarna till sig. Den som ville driva resehandel måste äga jord, men det hade ingen betydelse hur stor jordlotten var. Ett sätt att arrangera ett "ägande" och därmed ge handelsrättigheter var således att dela hemmanen i mindre delar och låta skriva en son, en annan släkting eller en handlare på den. Anders Olsson hade inte mindre än 21 gårdfarihandlare som disponerade jordbitar på hans två gårdar Stora Svenstorp och Sällerås Säteri. Några var skrivna på så små delar som 1/32-dels hemman.
Under 1860-talets bomullkris rasade Anders Olssons livsverk ihop och konkursen blev svår; 1870 hade han nästan inga tillgångar kvar och han och hustrun fick flytta till det lilla torpet Hagalund.
Roajsö
Hjulåsa Nedergård (1857(ev tidigare) -1870)
Johan Adolf Redin, f. 1831 började som driftig resehandlare. Redan som 25-åring lär han ha sparat ihop till ett kapital om 12 000 kr. Han var son till Magnus Redin, Redslared, och tillhörde en erfaren och mycket framgångsrik resehandlarsläkt. Han gifte sig med Anna-Stina Ekelund, som tillhörde en annan framgångsrik handlarsläkt i området, och paret övertog Hjulåsa Nedergård från Anna-Stinas far, Johan Ekelund. (Denne hade ev. redan tidigare en förläggarverksamhet på gården - han hade byggt upp en ansenlig förmögenhet under sin livstid och kunde ge alla sina barn, 5 stycken, varsin gård och "en tunna guld" dvs 16 667 kr när de gifte sig eller flyttade hemifrån - enorma summor på 1850-talet).
Johan Adolf Redin byggde också upp en förmögenhet. Det berättas i Roasjö-boken om hur många av "Roasjös fattigfolk stod om söndagarna vid kyrkvägen för att få en skymt av det eleganta paret". Men, under fransk-tyska kriget 1870-71 försämrades affärerna och familjen förlorade nästan allt.
Sonen Hjalmar Redin blev tidningsman och redaktör (signaturen "Hjalte") och skrev flera böcker bl.a. "Toarp - en sockenbeskrivning", "Mälarens pärla" och "Den vackra väverskan". Han har berättat om sin mor Anna-Stina (Ekelund) Redin:
"Gamle Ekelund gav sina barn var sin gård och en tunna guld .(..) yngsta dottern fick, utom Hjulåsa Nedergård (fädernegården) 2 tunnor guld. Där var hon född, döpt, konfirmerad, gift och död. Utom gården var hon endast 2 gånger. En gång på besök hos äldste sonen och en gång hos oss i Vänersborg..."
(citat ur Herngren: Roasjö-boken, s. 264)
Ljushult
Drösphult (1850-talet? - 1874)
Förläggaren, jordbrukaren och handlanden Johan Jakobsson (f. 1832 Roppered, Ljushult, d.1874) ägde gården Drösphult i Ljushult. Han drev där bl.a. förläggarrörelse med upp till ett hundratal hemväverskor som vävde handdukar, klänningstyger och schalar. Han kunde arbeta upp Drösphult till en dåtida mönstergård. Det ståtliga boningshuset lär ha innehållit inte mindre än 22 rum. Detta hus, liksom många andra, flyttades dock till Borås kring sekelskiftet 1900. Borås expanderade kraftigt vid denna tid och böndernas timmerhus kom då väl till pass. De stora välbyggda stenmurarna finns dock ännu kvar vid Drösphult.
Tillsammans med grannen Ebbersten byggde han också ett s.k. kalsineringsbruk där man framställde pottaska. De byggde även en kvarn m.m. vid ett vattenfall på gården. Ett imponerande arbete med dammar, kanaler och husgrunder med stora murverk.
Något om Färgerier i bygden
Fram till 1847 var det olagligt att bedriva affärsverksamhet på landsbygden. Detta hindrade dock inte Kindborna från att anlägga färgerier lite här och var - smygfärgningen tros ha varit utbredd. Många förläggare hade under någon period egna färgerier (t.ex. Lerbäcksbyn, Lillegården, Tostarp, Gudarp Trädgården, Stora Svenstorp) men flera anläggningar fanns som enbart arbetade med färgning.
Sexdrega Bro (1823 - 1872).
Som den tredje anläggningen i landet utanför städerna fick S.P Winberg i Sexdrega år 1823 privilegium att bedriva färgeriverksamhet helt lagligt. Han hade i sin ansökan hävdat att "vadmal starkt ökat i omsättning i bygden under de senaste 20-30 åren, och att färgerierna i Borås och Ulricehamn ej längre svarade mot behoven." (citat ur Millqvist 1983, s. 149). Han hade också lyckats samla in inte mindre än 65 namnunderteckningar från olika hemmansägare i bygden som styrkte hans beskrivning av situationen, däribland Anders Månsson, Ullasjö Stom, Måns Larsson i Lerbäcksbyn, Jöns Gudmundson i Fällhult och gästgivarna i Hid. Anläggningen kallades för Engeldahl eller Sexdrega Bro, och övertogs så småningom av Anders Månsson, Ullasjö Stom som sålde vidare till Carl Gustaf Bergendahl (från Månstad) 1832. År 1851 övertogs färgeriet av Adolf Fredrik Siedberg (från Borås). Siedberg avvecklade färgeriverksamheten 1872.
Källor:´
Boger, Gustaf & Larsson, Rune (1985). Knalleliv. Borås: Borås tidnings förlag.
Eiser-stiftelsen, historik. http://www.eiserstiftelsen.dinstudio.se/
Herngren, Ingemar (red) (1987). Redslareds socken: Historia, gårdar och folk.
Herngren, Ingemar m.fl. (1993). Roasjö: Boken om socknen, dess historia, gårdar och människor. Roasjö byalag.
Herngren, Ingemar m.fl. (1996). Ljushult: Boken om socknen, dess historia, gårdar och människor. Ljushults hembygdsförening.Hökås, Erik & Ulla (2011). Förläggargård Drösphult...... Kindsforskaren, nr 3, september 2011.
Karta över Kinds härad, från Kinds Forskarklubbs sidor
Lundqvist, Pia (2008). Marknad på väg: Den västgötska gårdfarihandeln 1790-1864. Avhandling. Göteborgs universitet.
Millqvist, Folke (1983). Färgerier och tryckerer i Borås, Ulricehamn och Sjuhäradsbygden. Ur Från Borås och de sju häradena, årsbok 1983. De sju häradernas kulturhistoriska förening.
Nationalencyklopedin (1993) Band 10, ISSM - KIK, Kattun
Segerblom, Mats (1989). Tråden som håller: Arbetare och företag i Borås' 150-åriga teko-historia. Borås: Norma.
_____________________________________________________________________________________
sidansvarig: Carin Nyhage, e-post: carin@lerbacksbyn.se
|
|
Andra förläggargårdar:
Södra Kind:
Lerbäcksbyn
Östra Frölunda, Holsljunga, Mårdaklev, Kalv
Östra Kind:
Tranemo, Uddebo, Månstad
Västra Kind:
Länghem, Roasjö, Ljushult
Norra Kind:
Tvärred, Marbäck
+ Redväg: Dalum
Mark
~ ~ ~
Kattun
(av franskans coton)
benämning på ett förr vanligt, ganska lätt, tvåskafts bomullstyg, som oftast var glättat och hade tryckt mönster. Det användes bl.a. som klänningstyg.
(Nationalencyklopedin)
Rydals spinneri (Rydahls Manufaktur AB) startade 1853.
Rydals museum.
~ ~ ~
Kända textilpersoner från västra Kind:
Petter Andreas Åkerlund, född i Åkra Ullasjö, 1822, startade Drufvefors Väfveri, fick hedersnamnet ”Boråsindustrins grundläggare”.
Otto Eriksson, född i Julåsa Övergård Roasjö, 1864. Han startade tillsammans med Pehr Larson (från Toarp) konfektionsföretaget Eriksson & Larson i Borås år 1892. Företaget bytte senare namn till Erla-bolaget.
Carl Eiserman, född i Svenljunga 1865, startade Carl Eisermans trikåfabrik och blev 1913 VD för Sveriges förenade trikåfabriker, senare Eiser, som i början av 1970-talet var Sveriges största textilföretag.
Algot Johansson, född i Roasjö 1886, startade konfektionsföretaget Algots med huvudsäte i Borås.Han var en av de första i Europa som började med tillverkning på löpande band i konfektionsfabrik.
~ ~ ~
Vandringsvisa
Ty säga vad man vill
det hjälper aldrig att klaga
Den onda dag hör den goda till
och båda måste man taga.
Men bättre går det att vägen vandra
om själv man äger och sprir till andra
ett gott humör
|
Visa med hyllning till förnöjsamheten som sjöngs av knallar enligt uppgift från Härstorp i Ulrichehamn (avskrivet ur boken Knalleliv av Gustaf Boger & Rune Larsson)
|
