|
Förläggargårdar i Kind
Östra delen:
Tranemo, Uddebo, Månstad
Tranemo
|
Tostarp eller Tåstarp ligger i västra delen av Tranemo vid infarten från Svenljunga. Gården var gästgiveri sedan slutet av 1600-talet och på 1800-talet bedrevs här omfattande förläggarverksamhet i två generationer, främst med vadmal.
Det var Petter Claesson som med familjens söner kom att bli oerhört tongivande i Tranemo med omnejd. Lite tillspetsat kan man säga att familjen från Tostarp kom att vara orsaken till att två hela samhällen växte upp på 1800-talet: Uddebo och Strömsfors. |
Bild från http://www.tranemo.nu/ Bygd och
Byggnader. Gästgiveriet brann på 1950-talet men återuppbyggdes i samma stil |
Stina Andersdotter och Petter Claesson
Stina Andersdotter var en av två döttrar i den gästgivarfamilj som kom till Tostarp i början av 1800-talet. Fadern dog tidigt och det blev Stina som tog över gästgiveriet när hon gifte sig med Lars Mårtensson, bördig från Hids gästgiveri. Paret fick tre söner: Mårten, Anders Josef och Salomon. Stina blev tidigt änka, de tre sönerna var bara 4, 3 och 1 år gamla när Lars dog 1816. Hon tycks ha klarat av situationen för först 1820 gifter hon om sig med Petter Claesson, född i Änglarp, Svenljunga, men uppvuxen i Kättarp, Kalv. Mycket börjar hända i Tostarp efter detta. Själva gästgiveriet flyttas till den plats där motsvarande hus ligger idag, Petter driver en handvävnadsaffär med vadmal och boj och utvecklar ständigt verksamheten Han börjar importera ull från Island för att få den kvalitet han vill ha på sina produkter. Bl.a. tillverkas fodertyg, gul boj för armén, grön boj för civilt bruk. Tyget trycks med svart mönster med hjälp av träplattor - kanske det första tygtryckeriet i trakten. Petter Claesson var också riksdagsman och lär ha initierat det sammanträde i Stockholm som gjorde att importförbudet av bomullstyger från 1816 inte upphörde på 1840-talet så som många ville. Stina och Petter fick åtta barn tillsammans, sex döttrar och två söner. Alla fem sönerna, Stinas tre och de gemensamma två, August och Carl, kom att idka handel och flera av dem blev mycket drivande företagsledare.
Sönerna
Salomon Larsson blev styvfaderns främste kompanjon. Han drev så småningom egen omfattande förläggar-verksamhet och blev i bygden känd under namnet ”Vadmals-Lasse”. Han köpte bl.a. ull från Jylland. Han köpte 1852 in sig som delägare i Limmareds Glasbruksbolag och kunde strax därefter köpa en av traktens största gårdar, Limmareds säteri. Han blev också riksdagsman. Salomon gifte sig med Emma Helena Nylander och de fem sönerna tog moderns namn. Som i så många förläggarfamiljer satsade föräldrarna på att ge sina barn gedigen utbildning. Oskar och David Nylander studerade till ingenjörer och kom att driva släktföretagandet vidare.
Anders Josef Larsson grundade på 1850-talet Ströms fabriks aktiebolag och köpte den kvarn och såg som fanns i Strömsfors. Han anlade en damm och hade planer på att bygga en klädesfabrik men startade senare istället ett järnmanufakturverk: Strömsfors Bruk. Bror Salomons söner, Oskar och David Nylander, tog så småningom över bruket och utvidgade verksamheten ytterligare. Anders Josef köpte sig också ett ståndsmässigt hus, Bratteborg i Strömsfors, men han bodde också en tid i Jönköping där han byggde det s.k. Amerikahuset vid Östra torget (brann ner 1967, bild på jnytt.se).
Petters och Stinas gemensamma söner August och Carl Claesson började i unga år med förläggarverksamhet och övertog faderns vävnadsrörelse på 1850-talet.
Efter moderns död flyttade August till Uddebo gård 1864.
Carl Claesson stannade kvar i Tostarp. Han fortsatte förläggarrörelsen där och utvidgade den med andra varor, bl.a. tillverkades Kidderminstermattor. Han avvecklade efter hand sina olika verksamhetsgrenar. Gästgifveriet övertogs först av en släkting, en kusin på mamma Stinas sida. Det flyttade 1898 till Lövstad. Handelsboden övertogs 1876 av Mårten Molander från Mossebo och förläggarverksamheten drevs under några år i kompanjonskap mellan Carl Claesson och Mårten Molander. Den senare övertog hela verksamheten 1886 och drev den i Tostarp till 1898 då han flyttade till Gudarp Byn.
Carl Claesson bodde kvar i Tostarp till sin död 1896. Arvingarna sålde gården till ett norrländskt konsortium som där startade en ångsåg. Så småningom kom Uddebo-bolaget att köpa fastigheten med sågverk och inregistrerade en firma med namn Tostarps Träförädlings A-B.
Hjärphult (1825 - ?)
Andreas Andersson var född i Kila, Tranemo, 1789. Han deltog 1808 i finska kriget liksom många andra unga män från socknarna i Kind. När det blev matbrist vid finska gränsen sägs han ha räddat livet, både på sig själv och många av sina kamrater, genom att vandra många mil för att hitta bondgårdar och där kunna köpa förnödenheter och sedan sälja till de hungriga. Många återvände aldrig till hembygden, men Andreas Andersson klarade sig smått mirakulöst hela vägen tillbaka till Tranemo och tillfrisknade med hjälp av klok behandling från sin mor. Sonsonen John Andersson berättar historien i sin bok "Boken om Kind".
Omkring 1825 köpte Andreas Andersson en gård i Hjärphult och startade där förläggarverksamhet huvudsakligen med tillverkning av vadmal. Andreas Andersson var också fjärdingsman och kronorättare i Tranemo under många år. År 1846 överlät han gården och rörelsen i Hjärphult till sin måg Josef Andersson Ulander, gift med dottern Maja Stina, och flyttade själv tillsammans med yngste sonen Anton till sonen Petter på Gudarp Trädgården.
Andreas Andersson, Hjärphult, köpte Gudarp Trädgården. Här startade sonen Petter Andersson år 1841 egen vadmalstillverkning. På 1850-talet blev bröderna Petter och Anton kompanjoner och drev rörelsen i ganska stor omfattning. I mitten på 1860-talet delade de på sig och Anton flyttade till Klev i Örsås medan Petter fortsatte i Gudarp. I mitten på 1870-talet blev de åter kompanjoner denna gång för att bygga Trädgårds Ångväveri. Detta var tänkt som en storslagen satsning. Man skickade folk till Belgien för utbildning till arbetsledare. Man hade som mest drygt 20 arbetare. Fabriken brann ned 1887 och blev aldrig återuppbyggd.
Petter Anderssons son Anders Andersson (f. 1858) fortsatte verksamheten som vävnadsförläggare med tillverkning av vadmal och kassinett, ett nytt fodertyg. (till 1934?).
Anton Anderssons son, John Andersson, blev känd som skribent. Han skrev "Boken om Kind" och "Boken om Mark" samt ett otal artiklar i ortspressen.
På Gudarp Trädgården har också funnits en förläggare vid namn Sven Carl Brolin, f. 1817 i Kalsebo, Tranemo.
Han var svåger med Anders Molander, Assarp. Om Sven Carl Brolin berättas att han var mycket populär bland väverskorna för sitt rejäla och goda sätt. Han var också organist i Tranemo kyrka.
Hit flyttade Mårten Molander 1898 med den förläggarverksamhet som han övertagit från Claes Claesson och drivit i Tostarp från 1886. Han utvidgade rörelsen till att också omfatta trikåtillverkning och drev den ända fram till sin död 1922.
Mårten Molander (f. 1853) tillhörde en stor och känd handlarsläkt från Mossebo (med den kände riksdagsmannen Joseph Hansson några generationer bak i släktledet). Mårten och flera av hans kusiner tog sig släktnamnet Molander. Han gifte sig 1885 med Elise Molander (1862-1940) dotter till kusinen, den framgångsrike handlanden, Anders Molander i Assarp, Tranemo. Mårten byggde ett stort tvåvåningshus i Gudarp Byn och hade vid sidan av affärsverksamheten flera kommunala och kommersiella uppdrag i Tranemo. Alla de sju barnen, även de fyra flickorna, fick god yrkesutbildning.
Uddebo
År 1864 kom det en ny ägare till Uddebo gård i Tranemo socken. Det var den 29-årige August Claeson, yngste sonen i gästgivaregården i Tostarp. Gården var redan tidigare i familjens ägo.
August tog med en stor del av förläggareverksamheten från Tostarp och satsade på att utvidga den. Han köpte garner från handelshusen i Göteborg och från Näs fabriker och det vävdes i gårdar och stugor i trakten. August hade planer på att bygga en fabrik, men det dröjde till 1880-talet innan det blev verklighet. Då byggdes Uddebo Trikåfabrik och även ett väveri kallat "dukaväveriet". Verksamheten utvecklades hela tiden med maskiner och nya fabriksbyggnader. År 1895 överläts rörelsen till ett aktiebolag grundat av August Claesson och hans sex barn med firmanamnet Uddebo Trikåfabriks Aktiebolag. 1913 slogs trikåfabriken ihop med Sveriges Förenade Trikåfabriker (senare Eiser).
Sönerna
August och hans hustru Augusta hade fem söner, varav de tre äldsta kom att stanna kvar i Uddebo hela livet. De fick alla lämpliga utbildningar för att kunna föra företaget vidare. Richard studerade väveriteknik i Tyskland, Ernst fick handelsutbildning och Fritz blev ingenjör.
Sonen Richard Claesson började 1895 tillverkning av möbeltyger i Uddebo Möbeltygsväveri. Efter några år köpte han gården Kila som låg på andra sidan ån och byggde där den fabrik som finns kvar ännu idag. Företaget såldes till Ludvig Svensson, Kinna, under 2011.
Fritz Claesson startade i slutet av 1800-talet tillverkning av spetsar, klänningar och blusar. Bröderna bildade också Uddebo AB som ägnade sig åt att köpa skogsfastigheter och drev också sågverk (bl.a. i Tostarp som köptes tillbaka till släkten). Bolaget köpte också Fredriksborg med vattenfall i Assman och byggde där en kraftstation. Den första glödlampan tändes i Uddebo julafton år 1900.
Månstad
I Månstad fanns flera förläggargårdar under 1800-talets andra hälft:
Sibbarp (1854-1868?)
Lars Andersson, Lasse i Sibbarp, ”vann ett rykte för sina vackert mönstrade tyger”. Han ägde gården åren 1854 -1868. Aron Andersson som omnämns som storknalle (Skåne) är förmodligen samma släkt som Lars, bodde också i Sibbarp (son?).
Bruntorp Övregård (1856- 1886?)
P.A Carlsson var resehandlare och vävnadsförläggare samt hade en tid diversehandel. Han ägde Bruntorp Övregård 1856 – 1886. Det vackra huset uppfördes 1872.
Slumsvik
Hans Johan Rydin var född i Sibbarp 1826 men blev senare ägare till Slumsvik herrgården (1860-talet?). Han var norrlandshandlare (Hälsingland) men var också vävnadsförläggare och hade tidvis ett 60-70-tal hemväverskor i arbete. En smedja har funnits på gården. Boningshuset är uppfört 1849.
Björdal Mellomgård
Daniel Emanuel Strömbom kom från Tvärred (son till handlanden Svante Strömbom, Storegården, Tvärred). Han ägde gården Björdal Mellomgård från 1872. Han var vävnadsförläggare och hade diversehandel på gården. Bostadshuset är uppfört senare, 1915.
Källor:
Andersson, John (1930). Boken om Kind. Uddebo: Förlag John Andersson.
Bexell, Johannes (1959). Tranemo: Gammalt och nytt. Tranemo Hembygdsförening
Boger Gustaf, (1963). Västgötaknallarna i historia och folkminnen. Ulricehamn: Martin Ekeskogs bokhandel.
Boger, Gustaf & Larsson, Rune (1985). Knalleliv. Borås: Borås tidnings förlag.
Boken om Månstad (1952)
Claesson, Fritz (1939). Tranemo socken under 100 år, 1837 – 1937
Josef Hansson - stamtavla http://kjollerstrom.se/hjkm/11-3_38.htm
Millqvist, Folke (1983). Färgerier och tryckerer i Borås, Ulricehamn och Sjuhäradsbygden. Ur Från Borås och de sju häradena, årsbok 1983. De sju häradernas kulturhistoriska förening.
Molander Swedmark, Märta. Arvid R. Molander, Lysekil, fiskeriman och politiker. Ur Vikarvet Årsbok 2008-2009. Bohuslänska kulturhistoriska sällskapet. http://vikarvet.se/arsbocker/ocr/Vikarvet_arsbok_2008-2009_OCR.pdf
Nationalencyklopedin (1990) Band 3, BIT - CAR, Boj
Nationalencyklopedin (1993) Band 10, ISSM - KIK, Kidderminster och Kidderminstermatta
SAOB, Svenska Akademiens Ordbok. Hämtad från Språkdata på Göteborgs Universitet: Kassinett http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Tranemo biblioteks kunskapsdatabas www.tranemo.nu:
Artiklar:
Tåstarp - början av 1900-talet (av Caj Larsson)
Uddebo - industrisamhället (av Petra Annerdahlen)
Pärm nr 8 (del 3) – Vävnadsförläggare från Tranemo
Pärm nr 8 (del 4) – Näringslivet i forna tiders Tranemo
_____________________________________________________________________________________
sidansvarig: Carin Nyhage, e-post: carin@lerbacksbyn.se
|
|
Andra förläggargårdar:
Södra Kind:
Lerbäcksbyn
Ö. Frölunda, Holsljunga, Mårdaklev, Kalv
Östra Kind:
Tranemo, Uddebo, Månstad
Västra Kind:
Länghem, Roasjö, Ljushult
Norra Kind:
Tvärred, Marbäck
+ Redväg: Dalum
Mark
~ ~ ~
Svensk uniform i början av 1800-talet:
Bild hämtad från bokhistoriebloggen
Inter folia fructis
Boj
(av franskans boie = rödbrun), ett enfärgat, lätt filtat kardgarnstyg i tvåskaft, använt som enklare möbeltyg, draperier, o.d. Boj var det vanligaste textilmaterialet till foder i äldre tiders militäruniformer, som sådant känt i Sverige sedan den karolinska uniformsmodellens tillkomst 1687.
(Nationalencyklopedin)
Kidderminster
(efter stad i grevskapet Hereford and Worcester, mellersta England, känd för sin mattillverkning)
Grov, vändbar jacquardmönstrad, dubbelvävd matta med slät ripsartad yta. Mönstret på mattans rätsida framträder på avigsidan med omkastade färger. Kidderminstermattor började tillverkas 1735 och är därmed den äldsta typen av maskinvävda mattor.
(Nationalencyklopedin)
~ ~ ~
Kassinett
"ett slags hårdt pressat, på rätsidan glatt halvylletyg"
(SAOB, Svenska Akademiens Ordbok)
~ ~ ~
Efterlysning!
Känner någon till något om den äldste sonen i Tostarp, Tranemo: Mårten Larsson och hans familj? Mårten gifte sig 1840 med en av döttrarna i Lerbäcksbyns förläggargård, Johanna Månsdotter. Paret fick två döttrar: Lovisa Wilhelmina och Mathilda Charlotta. Enligt husförhörsböckerna tycks familjen ha flyttat flera gånger, från Tostarp till Ljungsnäs, till Limmareds säteri, till Charlottenberg och tillbaka till Tostarp. Jag är tacksam för all möjlig information, hör av dig till:
carin@lerbacksbyn.se |
~ ~ ~
Uddebo väveri
Uddeboväven - en utställning om Uddebo väveris historia
~ ~ ~
Fel?
Ser du något som är fel? Eller har du något att berätta i anknytning till denna sida? Har du bilder?
Jag är tacksam för all möjlig information. Skriv till:
carin@lerbacksbyn.se
|
|
